Mina drömmar håller mig levande i den här så kallade världen.
Publicerat den 25/04 2013, kl. 18.07

                    

Jag är glad. Snubblar framåt i livet och är rätt lycklig. Det är dock inte alla runtomkring. Deras oäkta leenden som döljer deras äkta känslor skrämmer mig. Jag vet inte vad som döljs där bakom? Egentligen känner man ingen. Ingen känner någon. Alla känner ingen. Så egentligen så är alla väldigt ensamma?

sv: Haha visst de :D

sorgligt men ligger nog väldigt mycket i det du skriver..