God natt farfar,sov gott.

Hoppas att du har det bra där du är nu!

Du som alltid älskade havet,tänk att du fick dö vid havet också.

Sorgen och saknaden är stor och tårarna rinner som aldrig förr.Sorgen känns som ett hål vid hjärtat.Men det är också i hjärtat som jag bevarar alla fina minnen utav dig.Det är första gången jag har hört min pappa gråta,det var när han berättade att du har lämnat oss.Några dagar innan du dog så citerade du en person som hade sagt att:"DET ÄR HÄRLIGT ATT LEVA!" och det gör mig glad att du kände så ända tills slutet.Vi ses i Nangijala eller på någon annan fin plats. Vila i frid farfar,älskar dig!<3

Jahapp...en ny blogg. En blogg som ska börja med en presentation av personen som skriver. Alltid lika svårt att få till de rätta orden.För hur man än skriver så låter det ändå inte riktigt rätt.Att beskriva sig själv med ord...det blir alltid så platt på något sätt. Så efter ett antal minuter och två urdrucka glas mjölk har jag bestämt mig. Jag kan inte beskriva mig så att det blir bra,"en blond tjej med blå ögon som är rätt kort och rejält knäpp?Som älskar att vara med sina vänner,göra roliga saker,lyssna på musik,baka och försvinna in i böckernas värld?Som går på barn-och fritidsprogrammet på Teknikum i Växjö?Som älskar livet och att skratta?Som ibland känner sig som en överflödig pusselbit i ett pussel,passar inte riktigt in,vet inte var hon hör till.Men som är rätt glad ändå?"

Nu inser jag att jag har presenterat mig ändå.Det skulle jag ju inte göra.Jag tänkte låta er lära känna mig genom att läsa bloggen.Bloggen som jag antagligen kommer att glömma bort då och då och sedan komma på igen och skriva flera inlägg per dag för att sedan glömma den igen. Det är så det brukar bli.Nu ska jag inte skriva mer.Inte mer än mitt namn.För en blogg blir rätt opersonlig om man inte vet skrivarens namn.Jag heter Amanda och jag kan erkänna att jag tycker att det är lite kul med en ny blogg,det känns som när man har tapetserat om sitt rum eller städat och gjort det fräsht!